Betalningspåminnelse & kravbrev – så driver du in en skuld

Vad är en betalningspåminnelse – och hur skiljer den sig från ett kravbrev?

En betalningspåminnelse är ett enkelt meddelande som upplyser gäldenären (den som är skyldig pengar) om att en faktura har förfallit och fortfarande är obetald. Den är vänlig i tonen, har ingen särskild lagstadgad form och syftar främst till att fånga upp slarv och förbiseenden. Ett kravbrev – i lagens mening ett inkassokrav – är ett mer formellt steg som regleras av inkassolagen (1974:182) och innebär att du på allvar driver in fordran med besked om vidare åtgärder om betalning uteblir.

Den praktiska skillnaden är både i ton och i pengar. För en skriftlig betalningspåminnelse får borgenären enligt 2 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader ta ut ersättning med ett belopp som regeringen bestämmer – i dag högst 60 kronor enligt förordningen (1981:1057). Avgiften får dock tas ut bara om det skriftligen avtalats senast i samband med att skulden uppkom (det räcker normalt med en notering på fakturan eller i avtalsvillkoren). För ett inkassokrav som uppfyller formkraven i 5 § inkassolagen är ersättningen i dag högst 180 kronor.

Du är inte skyldig att skicka en påminnelse innan du skickar ett inkassokrav, men i praktiken är det både artigt och affärsmässigt klokt. Många betalar direkt efter den första påminnelsen, och du undviker att i onödan belasta kundrelationen med avgifter och ränta.

Lagstadgade avgifter du får ta ut (1981:739 och förordning 1981:1057)

Lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader ger borgenären rätt till ersättning för vissa åtgärder, medan själva beloppen fastställs av regeringen i förordningen (1981:1057). Beloppen är schabloner – du behöver inte bevisa dina faktiska kostnader, men du får inte heller ta mer än maxbeloppet. De tre vanligaste posterna är: betalningspåminnelse högst 60 kronor (2 §), inkassokrav högst 180 kronor (3 §) och upprättande av en fullständig amorteringsplan högst 170 kronor (3 §).

För att avgifterna ska vara giltiga måste vissa villkor vara uppfyllda. Påminnelseavgiften förutsätter att rätten att ta ut den har avtalats skriftligen senast när skulden uppkom. Inkassokravsavgiften förutsätter att kravbrevet är utformat enligt 5 § inkassolagen. Amorteringsplanen måste ha upprättats i samråd med gäldenären, vara skriftlig och ha skickats eller lämnats till denne. Enligt 4 § gäller dessutom en generell skälighetsregel: ersättning utgår bara för kostnader som varit skäligen påkallade för att ta tillvara borgenärens rätt.

Var noga med att inte stapla avgifter på varandra på ett oskäligt sätt. Att skicka fem påminnelser och kräva 60 kronor för var och en betraktas inte som skäligt. En eller ett par påminnelser, följt av ett inkassokrav, är den normala och accepterade ordningen.

Dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635)

Utöver avgifter får du ta ut dröjsmålsränta på det obetalda beloppet. Räntelagen (1975:635) är dispositiv, vilket betyder att den gäller om ni inte avtalat något annat. Är förfallodagen bestämd i förväg löper dröjsmålsränta från den dagen (3 §). Är förfallodagen inte bestämd i förväg börjar räntan enligt 4 § löpa först 30 dagar efter att du skickat en räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning. Riktar du kravet mot en konsument måste du dessutom i kravet ha angett att utebliven betalning medför skyldighet att betala ränta – annars börjar dröjsmålsränta löpa först 30 dagar efter ett sådant besked.

Nivån på den lagstadgade dröjsmålsräntan är Riksbankens referensränta plus 8 procentenheter (6 §). Referensräntan fastställs av Riksbanken för varje kalenderhalvår (9 §). För första halvåret 2026 är referensräntan 2,00 procent, vilket ger en dröjsmålsränta på 10,00 procent per år. Eftersom referensräntan ändras bör du alltid kontrollera aktuell nivå på Riksbankens webbplats innan du räknar.

I ett kravbrev ska räntan specificeras tydligt: hur mycket upplupen ränta som krävs, vilken räntesats som tillämpas, för vilken tidsperiod och på vilket kapitalbelopp. Det följer av formkraven i 5 § inkassolagen och gör att gäldenären kan kontrollräkna kravet.

Så ska kravbrevet (inkassokravet) vara utformat (5 § inkassolagen)

För att ett inkassokrav ska vara giltigt – och för att du ska ha rätt till 180-kronorsavgiften – måste det uppfylla formkraven i 5 § inkassolagen (1974:182). Kravet ska vara skriftligt och innehålla tydlig uppgift om borgenärens namn och om det förhållande som fordran grundar sig på (till exempel vilken faktura, vilket köp eller vilket avtal). Om fordran har överlåtits ska även den som överlåtit fordran anges.

Vidare ska kravet ange vad som krävs i kapital, ränta och ersättning för kostnader var för sig, så att gäldenären ser exakt vad varje del avser. För räntan ska beloppet av upplupen ränta, räntesatsen, tidsperioden och kapitalbeloppet anges. Brevet ska också innehålla en anvisning om hur betalning ska ske och en viss tid inom vilken gäldenären kan betala frivilligt eller anmäla en invändning.

Ett kravbrev som saknar dessa uppgifter är inte ett giltigt inkassokrav i lagens mening. Då förlorar du rätten till inkassoavgiften och kravets formella tyngd. Var alltså noggrann med att alla punkter finns med innan du skickar.

När betalningen uteblir: betalningsföreläggande hos Kronofogden

Betalar gäldenären inte trots påminnelse och kravbrev kan du ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogden. Det fungerar oavsett om motparten är ett företag eller en privatperson, och förutsätter att skulden är förfallen till betalning, avser pengar och att förlikning är tillåten i saken. Innan du ansöker bör du ha framställt ett tydligt, helst skriftligt, betalningskrav.

Ansökan kostar 300 kronor i ansökningsavgift. Du kan i ansökan begära ersättning av gäldenären för både ansökningsavgiften och för eget arbete med ansökan, normalt med högst 380 kronor enligt schablon. Efter ansökan delger Kronofogden gäldenären, som får en viss tid på sig (vanligen omkring två veckor) att invända (bestrida). Om ingen invändning kommer in meddelar Kronofogden ett så kallat utslag, som fastställer att skulden ska betalas och som kan ligga till grund för utmätning.

Om gäldenären bestrider kravet kan ärendet inte avgöras av Kronofogden. Då måste du, om du vill driva saken vidare, begära att målet överlämnas till tingsrätt för en vanlig tvistemålsprövning. Det medför nya kostnader och en risk att förlora, så väg alltid kravets storlek mot kostnad och bevisläge innan du går till domstol.

Vanliga misstag att undvika

Det vanligaste felet är att ta ut för höga eller för många avgifter. Schablonbeloppen – 60 kronor för påminnelse, 180 kronor för inkassokrav och 170 kronor för amorteringsplan – är maxbelopp, och upprepade påminnelseavgifter ses sällan som skäliga. Ett annat vanligt misstag är att ta ut påminnelseavgift utan att rätten till den avtalats skriftligen senast när skulden uppkom.

Många glömmer också formkraven i 5 § inkassolagen och skickar ett ofullständigt kravbrev, vilket gör att avgiften och kravets tyngd faller. Felräknad dröjsmålsränta är ett tredje återkommande fel – kom ihåg att referensräntan ändras varje halvår och att du måste ange räntesats, period och kapitalbelopp. Tänk även på preskription: en konsumentfordran preskriberas normalt efter tre år enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130), och ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran som gäldenären tar emot utgör ett preskriptionsavbrott som startar en ny treårsperiod (5–6 §§).

Slutligen är det klokt att hålla tonen saklig och korrekt. Hot, trakasserier eller missvisande uppgifter strider mot god inkassosed och kan anmälas till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), som är tillsynsmyndighet för inkassoverksamhet. Ett tydligt, korrekt och vänligt formulerat krav är inte bara lagenligt – det är också det som oftast leder till att du faktiskt får betalt.

Måste jag skicka en betalningspåminnelse innan jag skickar ett inkassokrav?

Nej, det finns inget lagkrav på att skicka en påminnelse först. Du kan gå direkt på ett inkassokrav. I praktiken lönar det sig dock nästan alltid att börja med en vänlig påminnelse, eftersom många betalar direkt och du bevarar kundrelationen. En påminnelse är dessutom betydligt billigare för gäldenären (60 kr mot 180 kr).

Hur mycket får jag ta ut i avgift för en påminnelse och ett kravbrev?

Enligt lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader och förordningen (1981:1057) får du i dag ta ut högst 60 kronor för en skriftlig betalningspåminnelse, högst 180 kronor för ett inkassokrav och högst 170 kronor för en skriftlig amorteringsplan. Påminnelseavgiften kräver att rätten att ta ut den avtalats skriftligen senast när skulden uppkom, och inkassokravet måste vara utformat enligt 5 § inkassolagen.

Hur räknar jag ut dröjsmålsräntan?

Om ni inte avtalat annat är dröjsmålsräntan enligt 6 § räntelagen (1975:635) Riksbankens referensränta plus 8 procentenheter. För första halvåret 2026 är referensräntan 2,00 procent, vilket ger 10,00 procent i årsränta. Räntan löper från förfallodagen om den är bestämd i förväg, annars från 30 dagar efter att du skickat räkningen eller framställt krav. Kontrollera alltid aktuell referensränta hos Riksbanken.

Vad måste ett giltigt kravbrev innehålla?

Enligt 5 § inkassolagen ska kravet vara skriftligt och tydligt ange borgenärens namn och grunden för fordran, samt redovisa kapital, ränta och kostnader var för sig. För räntan ska belopp, räntesats, tidsperiod och kapitalbelopp framgå. Det ska också finnas en betalningsanvisning och en viss tid att betala eller invända. Saknas något av detta är det inte ett giltigt inkassokrav.

Vad kostar det att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogden?

Ansökningsavgiften är 300 kronor. Du kan i ansökan begära att gäldenären ersätter både avgiften och ditt eget arbete med ansökan, normalt med högst 380 kronor enligt schablon. Lämnar gäldenären ingen invändning meddelar Kronofogden ett utslag som kan ligga till grund för utmätning.

Vad händer om gäldenären bestrider mitt krav?

Om gäldenären bestrider (invänder mot) kravet kan Kronofogden inte meddela utslag. Vill du då driva saken vidare måste du begära att målet överlämnas till tingsrätt för en vanlig tvistemålsprövning, vilket medför nya kostnader och en processrisk. Väg alltid kravets storlek mot kostnad och bevisläge innan du går vidare till domstol.

Kan en gammal skuld preskriberas?

Ja. En konsumentfordran preskriberas normalt tre år efter tillkomsten enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130), och andra fordringar oftast efter tio år. Preskriptionen avbryts dock bland annat när gäldenären tar emot ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om skulden, varvid en ny preskriptionstid börjar löpa (5–6 §§). Spara därför dokumentation på alla påminnelser och krav du skickat.